väntar, väntar och väntar..

Väntar på att lillebror ska ta steget ut i den riktiga världen!! Nyfiken och livrädd i samma andetag.. TÄNK om allt blir som med Thealie... då finns det tydligen vita skjortor med spännen att låna på sjukhuset.. Men tanken är väl att jag kan ha tur... Han kan ju skippa koliken, kräkningarna och öroninflamationerna.. om jag har tur..

I natt har jag varit vaken typ hela natten, somnade när Leifs klocka ringde och det var vid starx före 6 och sen sov jag till 10.. så lite sömn blev det allt.
Jag funderade och funderade.. kanske att det vore läge att ringa mormor nu.. eller så väntar vi liiite till.. värkar (förvärkar eller värkar eller bara det att lille C rörde på sig.. ont gjorde det i alla fall..) Ett tag kom det tätt.. med 3-5 minuters mellanrum men för det mesta så gjorde det ont typ hela tiden och efter nån timme så slog det mig att om det gör ont hela tiden så kanske det är dags på RIKTIGT.. men som det verkar så var det bara en liten förvarning om att det faktiskt kommer att göra ONT..
Smärtan är ju ett av mina problem.. INte att det gör ont utan att jag är rädd för att det ska göra ooooont.. LÅter det konstigt`??
Ja men så här ligger det till.
1. med T gjorde det inte värst ont.. kan bero på att jag fick kalla fötter och valde att ta bedövning.. (tror inte så här i efter hand att jag skulle ha behövt det då jag fortfarande LEVDE vid 8 cm öppning.. Men då jag hade hört att det var mellan 8-10 cms öppningen som man SKULLE dö så tog jag en så kallad livförsäkring :)
2. nu tror jag ju att jag ska genomgå en blaha blaha förlossning utan smärta.. Troligtvis så var det så med T´s att jag hade satt ribban för smärta så högt att jag kunde tåla den smärta som hon medförde.. Men nu när jag har en inställning om att det INTE ALLS gör ont så kommer jag mest troligt att dö av chocken över att det gör ont.. FÖR ont måste det väl göra..
Har försökt förbereda mig mentalt med förlossningskliniken och en ungen i minuten där jag sitter och tittar och säger med ena hjärnhalvan- satan såååå ont det gör, det hörs ju för dom SKRIIIIKER ju... och svaret kommer tätt följt från den andra hjärnhalvan- Mhä det där gör ju inge ont.. hur faan kan man ligga och skrika så där.. det kommer inte jag att göra.. HA! (inte ens hjärnan verkar kunna övertyga mig om hur jag ska mentalt förbereda mig.. )

Nä ni.. nu ska jag vika all tvätt, laga lite lunch och försöka mig på att borsta håret.. Trollvarning efter en helvaken natt i sängen om man säger så.. TÄnk så underhållande jag skulle vara om jag kom in på förlossningen innan jag hunnit räta ut tussen på huvudet!!

Tinhg!