Vissling som förtäckt sång?

Hej vänner, idag slog det mig..
Varje gång jag kliver ur bilen ute på parkeringen innan jag ska jobba så sjunger jag på något.. Oftast sista spelade låten på radion..Bra eller dålig spelar föga roll..

När jag sen kommer in genom första dörren så måste jag transportera mig genom några olika korridorer innan jag kliver innan för "vår" dörr här på kassan..
Jag har insett att jag alltid övergår till att börja vissla när jag rycker upp första dörren.. Tänk vad pinsamt å bli påkommen att gå och sjunga eller nynna.. Att vissla känns ju sjuk oskyldigt ;)
Låter mest troligt lika illa om inte värre :D
Ja det var vad jag kom på i morse..

Nu i eftermiddag slog det mig att jag på samma sätt fiser ljudligt i hemmets tysta/stökiga vrå.. men hur tror ni jag gör på jobbet?? Jag tar som så många andra den toan som är längst bort ifrån passagen och jag passar mig för att trumpeta med bakdelen.. Ursch fy och gud så pinsamt om nån skulle höra att jag JAG är som alla andra.. Att även jag luftar gascentralen på stilla sittande luft.. som en vänlig själ lärt mig att det heter :)

Så Brakskit och trudelutt på er vänner oh njut av att vara ohämmad en dag.. (ni får säkert chansen att förklara er och ev be om ursäkt i morgon ;)

Nya alster..

Eftersom många av mina vänner har bett mig att lägga ut mina mösser på nätet, så har jag nu skapat en blogg bara för sånt som jag knåpar ihop.. Jag har lagt ut bilder på de senaste och kommer förhoppningsvis att hinna lägga ut allt efter som det händer ngt :)

www.ticidesign.blogspot.com

Så ni som har efterfrågat bilder och möjlighet att beställa, nu har ni chansen :)

Jag nås på mitt mobilnr för er som har det, eller via bloggen. Jag syr efter önskemål.
Kom gärna med förslag på nya saker som jag kan sätta tänderna i..
Kram vänner!!

Från hemskheter till mysigheter...

I går nåddes jag av det tragiska beskedet att en fd tävlingskollega gått ur tiden på tok för tidigt!!
I dag fick jag en fantastisk nyhet om en vän som verkligen lyckats vända på skit för att hitta guld och diamanter  :) Livet ger och livet tar..

Vhaaaa ligger nån med  Christinas man.. Greys, gamla hederliga Greys.. det var år och dar sen jag senast fick slänga upp benen i soffan mysa ner mig med datorn och glutta på den härliga såpan.. När var hur hände det?!?!

Jag har inte haft tid med datorn på sista tiden.. Jag började att sy några mössor till mina små sötnosar som snart blev några till till mina  vänners goungar.. som därefter utvidgades till mina vänners vänners ungar.. Så nu syr jag mösser i parti och minut, vilket jag tycker är skit kul :)

Vet ni.. min lilla prins har fyllt ett... ETT... han är ingen liten bäbis längre och DET är både kul och samtidigt gör det lite ont.. ont för att den mysigaste tiden i mitt liv är slut.. Eftersom jag fick uppleva en smärre förlossningspsykos/depp efter att vi fick dottern så fick jag aldrig chansen att uppleva den riktiga kärleken till en bäbis.. det ända jag ville då var att hon skulle växa upp bli lite mer "barn" som man kunde resonera med.. Nu är hon där och efter att ha varit hemma och varit henne nära på ett nytt sätt genom 15 timmars reglen så har jag fått en helt annan och mycket närmare relation med henne! Helt underbart!!
Sonens första år har varit omtumlande på ett positivt sätt. Jag har fått chansen att uppleva den där äkta kärleken till sitt barn från första början.. Att få den möjligheten gör ont!! Att vara så förälskad i sitt barn gör att man vill stanna tiden för varje sekund för att kunna få återuppleva den.. Problemet är bara att för varje mysigt tilfälle med C så inser jag vad det var jag missade med T.. alla dom gånger då jag bara önskade att få lägga ner henne i sängen och att hon skulle sova och inte "störa" mig, gånger då jag borde fått känna känslan av upprymdhet över att få se henne krypa omkring.. uppskatta den stunden som hon somnat mot mitt bröst, att bara ligga kvar eller sitta kvar med henne mot mig, stryka hennes hår och beundra hennes ansikte, händer och fötter... Det gör ont att inse att jag inte fick ta vara på de ögonblicken.. SÅ nu kommer det till mig så fort jag gör det med C.. Jag njuter men samtidigt tänker jag på vad jag förlorade under den tiden..

Snart börjar jag jobba PÅ RIKTIGT.. och jag måste erkänna att jag har sorg i hjärteroten.. Att inte få mysa hemma, visst, jo jag har stressat, påtat på, byggt och gjort mycket mer än bara slagit dank eller pillat naveln.. men jag kommer nog att måsta gråta en skvätt när jag tar farväl av hemma-mamma-livet!!
Jag sörjer inte mina barns utveckling men jag sörjer att jag aldrig mer kommer att få ta del av detta som varit.. nytt kapitel, nya saker att njuta av men.. ändå.. ja jag tror att ni förstår vad det är jag känner...

Nä ni.. nu ska jag snosa en liten sekund på lill prinsen och sen ska jag gå och stoppa om den äkta familjeprinsessan :)

God natt på er alla!!

Inget är för evigt!!

Efter många år av funderingar så har jag fått ett svar.. En vetskap som skrämmer skiten ur mig.. EN gammal skidåkar tjej som jag brukade tävla mot har lämnat in handduken för gott. I helgen dog hon efter ett återfall av cancer.. Att vi små tjejer skulle få så korta liv var det nog ingen som trodde då.. Och nu väcks man brutalt upp ur sin invaggade trygghet om att inget kan störa vårt familjeliv.. eller om jag ska vara ärlig så får mina värsta fasors eldar bara mer bränsle.. för det är det där jag är mest rädd för.. att nån jävla sketen cancer ska flytta in hos oss...

MÅr illa av den ångest som väcks när man läser och inser att vi, du och jag inte är odödliga..

KRam alla älskade och uppskattade vänner.. jag kanske inte är bra på att säga det men jag älskar livet, jag älskar min familj och jag tycker så ofantligt mycket om många av er där ute!! Jag har många vänner och många bekanta som jag håller mycket av som jag inte säger det till!!
Det ska jag ändra på!!! Jag ska börja värdera smått och jag ska börja visa mer hur mycket jag värdesätter er alla!!!