Från hemskheter till mysigheter...

I går nåddes jag av det tragiska beskedet att en fd tävlingskollega gått ur tiden på tok för tidigt!!
I dag fick jag en fantastisk nyhet om en vän som verkligen lyckats vända på skit för att hitta guld och diamanter  :) Livet ger och livet tar..

Vhaaaa ligger nån med  Christinas man.. Greys, gamla hederliga Greys.. det var år och dar sen jag senast fick slänga upp benen i soffan mysa ner mig med datorn och glutta på den härliga såpan.. När var hur hände det?!?!

Jag har inte haft tid med datorn på sista tiden.. Jag började att sy några mössor till mina små sötnosar som snart blev några till till mina  vänners goungar.. som därefter utvidgades till mina vänners vänners ungar.. Så nu syr jag mösser i parti och minut, vilket jag tycker är skit kul :)

Vet ni.. min lilla prins har fyllt ett... ETT... han är ingen liten bäbis längre och DET är både kul och samtidigt gör det lite ont.. ont för att den mysigaste tiden i mitt liv är slut.. Eftersom jag fick uppleva en smärre förlossningspsykos/depp efter att vi fick dottern så fick jag aldrig chansen att uppleva den riktiga kärleken till en bäbis.. det ända jag ville då var att hon skulle växa upp bli lite mer "barn" som man kunde resonera med.. Nu är hon där och efter att ha varit hemma och varit henne nära på ett nytt sätt genom 15 timmars reglen så har jag fått en helt annan och mycket närmare relation med henne! Helt underbart!!
Sonens första år har varit omtumlande på ett positivt sätt. Jag har fått chansen att uppleva den där äkta kärleken till sitt barn från första början.. Att få den möjligheten gör ont!! Att vara så förälskad i sitt barn gör att man vill stanna tiden för varje sekund för att kunna få återuppleva den.. Problemet är bara att för varje mysigt tilfälle med C så inser jag vad det var jag missade med T.. alla dom gånger då jag bara önskade att få lägga ner henne i sängen och att hon skulle sova och inte "störa" mig, gånger då jag borde fått känna känslan av upprymdhet över att få se henne krypa omkring.. uppskatta den stunden som hon somnat mot mitt bröst, att bara ligga kvar eller sitta kvar med henne mot mig, stryka hennes hår och beundra hennes ansikte, händer och fötter... Det gör ont att inse att jag inte fick ta vara på de ögonblicken.. SÅ nu kommer det till mig så fort jag gör det med C.. Jag njuter men samtidigt tänker jag på vad jag förlorade under den tiden..

Snart börjar jag jobba PÅ RIKTIGT.. och jag måste erkänna att jag har sorg i hjärteroten.. Att inte få mysa hemma, visst, jo jag har stressat, påtat på, byggt och gjort mycket mer än bara slagit dank eller pillat naveln.. men jag kommer nog att måsta gråta en skvätt när jag tar farväl av hemma-mamma-livet!!
Jag sörjer inte mina barns utveckling men jag sörjer att jag aldrig mer kommer att få ta del av detta som varit.. nytt kapitel, nya saker att njuta av men.. ändå.. ja jag tror att ni förstår vad det är jag känner...

Nä ni.. nu ska jag snosa en liten sekund på lill prinsen och sen ska jag gå och stoppa om den äkta familjeprinsessan :)

God natt på er alla!!