Lite avigt..

Sätt våra gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Då får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, de får fri kost och logi, tv, underhållning och de får pengar istället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och duscha 1 gång i veckan. Kopiera och se hur många som håller med

Hittade en vän på Fejjan som lagt till detta i sin status.. OCH jag måste hålla med.. tänk efter.. det stämmer och förutom att rymningsrisken skulle vara överhängande så skulle det ju faktiskt vara möjligt att genomföra med rätt politiker eller, nä det strider tydligen mot nån lag/konvention eller dyligt, kanske är det fångarnas fack som sätter emot men ja, kan ju bara beklaga att våra äldre inte har något mobiliserande fackförbund..

I går när min dotter stolt sa att jag var lika snygg som en stooooortjej så kunde jag ju inte låta bli att analysera hennes uttalande. Skulle jag ta detta som att jag var cooool, snygg och inne eller skulle jag ta det mer ordagrant.. stoooor, fet, typ bobba feeet-bigmama eller.. återberättade detta för min vän Vickan, ställde högt frågan som uppstått till henne i tron på att jag pratade med enbart vickan.. Humoristiskt och nöjdsamt nog så gick ju min lilla kopp med stooooora öron brevid och hon förtydligade vad hon menade.. -Coooool och snygg så klart sa den lilla varelsen med stora och tydliga bokstäver.. mamma boost!!

Världens bästa "pain in the as" dotter briljerar och mamman blir så stolt och chockad :)

I helgen när vi gick och handlade på Ica Maxi så slet och drog min dotter i mig för att  vinna min uppmärksamhet.. Jag lagomt irriterande över att hon var såååå "jobbig" när jag redan var så disträ inte var villig att avlägga liiiite tid på min dotter (visst vet ni hur det är eller är jag ensam att vara världens bästa mamma..? eller? det är tacken för att hon ger mig självförtroendet tillbaka, jag stjäl hennens?? skräpning morsan!!)
Hon sliter ytterligare en gång och när jag väl ger henne det hon vill-uppmärksamheten- så viskar hon TACK OCH LOV -Mamma, jag såååg en tjej med jäääääääääättestor rumpa.. PJuh... Jag älskar henne och blev sååååå glad över att jag insåg att jag faktiskt hade tid med henne innan hon måste säga det högt för att vinna mitt ena öra..
Just nu går vår dotter igenom en liten jobbig tid.. lillebror har kommit och hon har nog lite svårt att välja hur hon ska fungera för att allt ska kunna bli lite lika som vanligt.. Hon pendlar mellan att vara världens bäääästa och förnuftigaste storasyster till just en PAIN IN THE AS.. Från att stutsa som en flipperkula mellan väggarna i hemmet till att stolt tala om för andra att man måste vara försiktig och LUGN när man har en bäbis att göra med.. för annars kan lillebror bli rädd..
Hm..
HOn är ömsom ytterst försiktig med sin älskade lillebror och ömsom brutalt hårdhänt typ en femåring som knycklar ihop sin broscha likt en docka när hon ska hålla honom..Hon skriker och lever om, hon lyssnar likt en 96 årig tant med två vaxproppade öron med hörapparaterna på off..
Jag pendlar mellan att gå i taket och få åt tåtarna och vara såååå stolt och förvånad över hur duktig hon kan vara.. frustration vs en känsla av fullkomlighet.

Livet med minimänniskan som en älskvärd stockholmsfågel benämner vår minsteman är minst sagt överraskande bra..
Som många av er vet så var min första tid hemma med Thealie inte den bästa. (om jag ska vara ärlig så var det mitt livs värsta tid.)
Som nybliven mamma förväntar man sig att livet ska flyta på små rosa puffar..
Jag fick en tid av en känsla av att hela tiden vara otillräcklig, oälskad av mitt eget barn och i efterhand förstår jag ju att hon inte hatade mig eller trillskades med kollik och annat för att hon inte älskade mig eller att det jag gjorde för henne inte var uppskattat men just då.. Ja just då när man vankade av och ann i timtal och försökte trösta utan reslutat och fick sova osammanhängande ca en-fyra timmar per dygn..så verkade hon bara vara missnöjd och när tröttheten tar vid och man förlorar förnuftet så är det lätt att tro att den lilla INTE tycker om, inte älskar mig eller bara är ett knyte av jävlulskap som gör allt för att knäcka en.... ja nu känns det bara omoget att tänka så, men då var jag helt övertygad om att vi INTE var gjorda för varandra hon och jag.. Funderingar på bortadoption eller åtminstånde fosterfamilj var lockande (känns sjukt nu men då var det så och det har jag förstått eller jag förstod det redan då att mina tankar berodde på emotionellt kaos efter förlossningen..depression, psykos eller vad man nu väljer att kalla det..)
NU är det helt fantastiskt vad mycket jag tycker om min lilla/stora dotter.. hon är mitt allt tillsammans med lilleman och min man!!
Så nu när ingenting av betydelse krånglar så inser jag vad jag gick miste om med Thealie när hon var nyfödd.. Det där som jag finner varje dag i charlie.. att få snusa på honom när han sover, att få amma honom och titta in i hans ögon.. att få ett leende tillbaka när man tittar ner och ler mot honom.. få känna hans små händer famla efter min hud och närhet när han ammar.. få känna mig tillfreds när jag kan trösta honom.. få se hans pigga ögon i mörkret när han vaknar och är hungrig.. att sömningt få somna om medans han äter på natten och sedan vakna av att han ligger på mitt bröst och snusar sött, att känna att jag VILL låta honom ligga kvar en liiiten stund till innan jag lägger honom brevid mig isängen.. kärlek kanske man kan säga att jag känner ;)
Ja allt det där som alla andra mammor känner för sitt barn när det är spädbarn.. NU har jag ångest över att tiden går så fort.. att han redan har varit här hos oss i en månad och att vi redan nu får plocka undan små söta kläder som han vuxit ur..

Den känslan fanns aldrig eller i alla fall sällan med Thealie, och när jag försökte intala mig att jag njöt så kände jag hur jag försökte "lura" mig själv till att vara normal..

När hon var 7 månader så vände det hela en kväll..Vi, hon och jag var uppe hos våra vänner i Ö-vik för att få lite avlastning. Jag hade precis kommit upp från att ha lagt henne och kände mig så nöjd över att hon för en gång skull somnade utan allt för mycket knorrande.. hinner bara upp så hör jag hur hon börjar grina igen.. suckar och svär inombords och vänder med en bister min för att börja om..som vanligt alltså.. aldrig är hon nöjd, alltid kräver hon mer.. suck!! När jag kommer ner och lägger mig brevid henne så stockar det sig för henne och hon kippar efter andan så där som man gör när man har gråtit länge..hon lägger armarna om min hals och stammar fram ordet -Maaa..maaam..mmaaa och snusar mig i örat och somnar om.. I mitt inre så gick det då och där upp för mig att hon hatade inte alls mig och jag var inte alls obetydlig för henne.. HOn älskade mig och hon behövde faktiskt mig.. JAG var/är hennes mamma och det var mig, MIG hon ville ha när hon var ledsen..
Där och då började jag älska henne på RIKTIGT!!  Från och med den stunden så var hon min dotter, min älskade dotter, och inte min dotter som aldrig var nöjd.. sjukt men sant och så en sån viktig stund i mitt liv..
Jag vet att det finns sååååå många mammor som upplever och har känt samma frustration över att känslorna inte har varit så som man förväntat sig efter att fått en liten i sitt liv, i sin famn och jag vet och visste tack och lov redan då att detta är inget man själv väljer, utan detta är vad kroppen och livet serverar..
Tyvärr finns det vissa som mår så dåligt över att inte kunna ta till sig sitt barn att dom behöver läggas in, jag klarade mig med att "bara må dåligt" under den tid som skulle ha varit den bästa tiden i mitt liv..
Nu får jag lyckligtvis chansen att njuta denna andra gång, men som många av mina vänner vet så har jag noga övervägt att aldrig skaffa barn nr 2 pga hur jag kände första tiden med vår dotter.. Jag har gruvat mig sååå inför denna tid med ett till barn och som det har gått.. så bra som jag aldrig kunnat drömma om att det skulle kunna vara.. Lycklig och ledsen på samma gång!!

Nu har jag tre hjärtan att ta hand om.. eller i alla fall två att ta hand om och ett som gärna får skämma bort och ta hand om mig ;)
Min familj är världens bästa och den är MIN!!!!

Kärlek!!