trädgårdsmästaren volterar..

.. bokstavligen i trädgårdslandet..
Japp.. i går var jag och Thealie ute och grävde i det blivande trädgårdslandet.. attans så fARligt det kan vara om man inte sätter fötterna rätt.
Hon gick iväg för att hämta de VIKTIGA trädgårdshandskarna.. måste ha!!.. och när hon kom tillbaka så ropade hon på mig vilket gjorde att jag satte ner spaden, tröck till den med ena foten som slant.. som fick min kropp att komma i obalans.. (inte en bil, granne i sikte, phju!!) den snubblande kroppen hittade inte en stadig jordplätt att stoppa "rullningen" utan vad än mina fötter stapplade över så var det ngt som rörde på sig.. typ en kratta, kruka, planka som ska bli en stolpe, en hink, ett krocketklot och slutligen landade jag på sargen till landet.. törnade i skottkärran är ett milt uttryck för att i hög hastighet demolera grönjävlakärran..
Chockad och smått medveten om att detta måååååste ha sett ofantligt roande ut så vänder jag mig mot min dotter som fortfarande står på altan och väntar på att jag ska titta på hennes låååånghopp.. Tro på faan där står hon och munnen drar iväg i ett stort leende.. Jag som formligen håller på att dööööö av smärta grimagerar mot henne först i ett leende sen i ett grin.. klämmer fram ett par långt inne sittande tårar och kvider.. ajjjjjjjjjjjjjjjjjj... sen sätter jag till mig i en framåtlutad possition, så där så att smärtan i nacke, rygg, och ARMEN.. armen den är mest troligt AV.. av mitt kroppsspåk att döma så blir hon därpå rädd.. hon fattar att mamma har gjort ILLA sig .. så hon kommer fram och frågar hur det gick(go jäntan) sen säger hon likt på komando att- Mamma man måste kunna skratta när det ser roligt ut ( :D )antar att jag inte såg såååå road ut och att hon förmodligen tänkte att jag vart lika arg/ledsen som hon brukar bli när någon skrattar åt henne när hon ramlar på något humoristiskt sätt :)
Jag sväljer, torkar tårarna och säger att det är klart man får..
Men faaan så irriterande det var att det gjorde så ont och lilla dotterns skrattar av skadjeglädje..(förstår henne men det var ändock irriterande ;)
Generna finns ju trots allt i henne... mormorsmor och morfar och hennes mamma och pappa besitter ju en lätt överdriven skadeglädje :)

Vi valde att avsluta trädgårdens designande och övergå till något som JAg skulle få skratta åt.. fotboll med den nyinköpta bollen.. jisses så duktig hon har blivit på att passa och kontrollera bollen, ingen geni men ändå myyyycket bättre än i fjol :) men när det kommer till att kliva på bollen så passar denna 4:ans boll bättre under fötterna än den förra som var en stoooor boll.. så i går kväll när vi spelade så var det nog mer tur än skicklighet att hon inte slogihjäl sig då hon for omkring i luften efter att ha satt foten OVAN på bollen istället för framför den :) så den som skrattar först...skrattar inte alltid bäst :)

nä nu ska jag gå ut och skotta ihop skottkärran och få bort all skit.. Ni skulle se min överarm.. den gick inte av men den är blå/röd/lila/grön/gul från insidan till baksidan.. charmant :)

Charlie uppdateringen lyder.. mest troligtvis kolik men det beror på om det håller i sig även i kväll.. han har grinat från halv åtta till elva-tolv nu i två kvällar..men annars är han såååå lik mig ;)

Var förbi på jobbet i måndags, saknar alla så himla mycket.. och det är trist och komma in och höra att så många bra/trevliga och underbara kollegor ska sluta pågrund av missnöjet över hur vår ledning väljer att arbeta.. Det hela handlar om att GE OCH TA.. Om man inte ges utrymme/möjligheter att växa och lyfta sig i sitt arbete på ett stimulerande sätt så brukar det sällan löna sig ge mycket mer än det man redan gett.. OM man alltså inte får något i retur.. GE OCH TA.. GE och TA..
Nu slutar väl inte direkt alla just av denna anledning utan några har väl efter vår omorganisation valt att byta jobb efter att våra arbetsuppgifter ändrats ganska radikalt..
Men generellt så anser jag att:
Bra resultat bygger oftast på ett utvecklande ledarskap och en ömsesidig strävan från personal och ledning till att forma organisationen till bådas bästa arbetsplats, där det finns plats för utveckling, kundfokus och arbetsglädje.. utan dessa tre ingredienser så är det få arbetsplatser som lyckas..
Kan bara se till min makes arbetsplats.. där får dom ta eget ansvar, dom stimuleras av sin chef dagligen till att göra ett bra jobb, dom uppmuntras, belönas och skrattar gemensamt under deras arbetspass.. men så går det bra också!!
Jag tänker så här..Om dom anställda är nöjd så är oftast chefen nöjd.. om chefen är nöjd så är oftast företaget välmående och en bra arbetsplats..
Jo för visso så beror det ju på hur man väljer att göra sina anställda nöjda, låt det nu inte gå till absurdum..
Men men.. ska inte arbetsplatsen gå med vinst så kanske det inte spelar någon roll.. slutar en eller två så finns det mest troligt flera som står på kö för att få ett jobb..Sen att dom som väljer att gå till något nytt oftast är den delen av personalen som besitter bäst kompetens, det verkar det inte som att vissa arbetsledningar reflekterat över..
Jag själv trivs ju.. så jag hoppas att de som slutar ersätts med lika goa och glada kollegor!!!