Ja när tänker man så många tankar i panik som när man får höra att någon i ens egen ålder försvinner så snabbt.. eller långsamt för den delen också.. Lika många som när man hör om små barn som inte får fortsätta sitt liv.. Jag vet inte vad ni tänker men jag tränger in i MITT liv.. i den overkliga-fantasin om att det kan hända mig och de mina..så får jag svårt att andas, kan inte visualisera och än mindre hålla tillbaka tårarna!! Nu har det hänt igen, Stefan Liv och hans lagkamrater.. Jag är inte namnkunnig inom någon idrott men om det fanns någon som jag gillade inom hockeyn så var det denne spjuver.. han fängslade mig att fortsätta titta om det var så att han blev utvald att kommentera matchen.. Andra fick mig att byta kanal.. som sagt, jag är inte direkt intresserad. MEn han hade glimten och fullifaan utstrålning. Även hos mig satte han alltså spår, så jag kan inte ens försöka förstå vilken tomhet hans nära kommer att känna efter det att paniken och chocken lagt sig!!
R.I.P Stefan Liv och de övriga som idag ryckts bort alldeles för tidigt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar