ÅÅÅh.. vad ska jag bli när jag blir stor???

Har ni alla där ute varit tvärsäkra på VAD ni ska göra när ni blir stor?? Alla är väl iof inställd på att jobba hela livet, få förunnat att bli ekonomiskt oberoende så jag gissar att jag inte är den enda som ser mitt liv fördelas mellan hem, familj, tvätt, nöjen och så jobb.. fast ordningen är väl rätt annorlunda.. joooooobb, tvätta, städa... laga maten.. komma PÅ vad man ska laga för mat.. sen familjen, eller ska man räkna in familjen i tvätten och det andra.. i min fantasi så står nog familjen med stora bokstäver på ett alldeles speciellt ställe!! Typ överst... Alltid familjen framför allt.. Och det kanske man kan säga att man gör också.. sätter familjen främst.. ja ?? eh.. för man måste ju jobba för att få mat till familjen, tvätt bildas av smutsiga kläder så man måste ju trots allt ha råd att inhandla dessa..Så.. för att tjäna pengar måste man alltså ha ett jobb, svenska spel ringer ju typ sååå sällan.. :(
Så.. vad ska man då göra för att tjäna pengar.. tråkigt jobb= svin sur mamma.. utmattande jobb= svin trött OCH sur mamma.. för roligt jobb borde väl iof vara super svårt att hitta men det borde ju innebära att mamman är lätt frånvarande.. så vad är det jag letar efter??
Jag är service inriktad, gillar att möta människor, jag försöker alltid att hitta lösningar på problem och ser ofta inte nattsvart på förändringar som trots allt ibland ställer allt på en spets.. Man måste hitta lösningar, valen ligger i dina händer.. trivs du inte då måste DU ta initiativ till att skapa något bättre.. hur du gör det beror på vilka medel du har och vilka delar det är som gör att du inte är nöjd.. vantrivs du med dina arbetsuppgifter i det stora hela.. ja då kanske du bör hitta ett nytt jobb.. se det som något som får ta tid..
Har du motivationen kvar att fortsätta om vissa delar möbleras om ja då bör du hitta en vinkel som faller dig i smaken.. i vilket hörn beror ju på ;) vilket jobb du har.. men Om det finns möjlighet till förnyelse av arbetsuppgifterna så hoppa på.. OM man inte själv är aktiv så kan man ju inte förvänta sig att man ska förändra sin vardag, för det är ju trots allt det det är.. ens vardag.. jobbet alltså..
Så om man aldrig haft någon solklar plan på vad man ska göra när man blir stor så börjar man ju strax efter skolan att söka sina vägar mot erfarenhet och slutmål..
Hittills så har jag jobbat som kassabiträde på McDonalds, kassörska på "lill-Ica", badvakt på ett utomhusbad, avdelningsansvarig på ett gäng avdelningar på Stadium.. hockey (högoddsare va ;), slalom/skidor.. barnavdelningen, streetavdelningen.. alla med olika men ändå likanande kundgrupper.. jobbat som handläggare på statenspensionsverk.. hantverkare och allti allo på statenspensionsverk (så kul, som tjej att få gå omkring med slagborr och montera upp saker, laga dörrar som krånglar.. allti i allo helt enkelt, bland det roligaste jag gjort, eget ansvar och med resultat som syns pronto ;)
Kundtjänstmedarbetare på Statenspensionsverk, SEB och nu på försäkringskassan.. alla tre drivna på tre helt olika sätt.. stor skillnad på en ekonomisk verksamhet som ska gå med vinst och två som inte ska det..:/
Jomen just det ja.. Nordeakontoret i Timrå.. också jättekul, vanliga-kunder, roliga-kunder, udda-kunder, pain-in-the-as-kunder, låginkomsttagare, höginkomsttagare, fuskare, lurade, skuldsatta eller bara vanliga svenssons som jag själv.. Men alla förtjänar samma respekt, service och förtroende, det är DET som är service.. att se individen, som den är eller som den inte är, och det är det som är utmaningen..
Nu sitter jag i en telefonkundtjänst där jag inte seeeeer personen som ringer, vilket man kan tro gör att man behandlar alla lika.. tjocka, smala, fattiga, rika, mörka, ljusa, skitiga eller uppsminkade.. MEN så är tyvärr inte fallet.. beroende på röstens sociala"spel" så sätter man fortfarande in folk i olika fack. Man strävar efter att inte göra det men.. en elak ton eller irriterad suck eller bara en skärrad röst gör att man hittar på en "fantasi" en bild över vad personen är för person och ... ja ni fattar nog..
Hur som haver så är det jättespännande..
Jag ser mig själv som en person som lätt släpper in folk i mitt liv.. öppnar mig fort och försöker skapa förtroende och känna förtroende för motpart.. jag vill omge mig av possitiva människor, men även av "vanliga" personer som man kan disskutera med, hitta nya vinklar.. (vinklar igen ;)

SÅ VAD ska jag göra när jag blir stor??

Inom handels skulle vara kul, trista tider när man har barn bara.. och svårt att komma in nånstans på heltid om man inte jobbat extra eller deltid i just den butiken..

Något kreativt skulle ju vara höjden av lycka..Men vad kan man tjäna pengar på där??

Något vårdande.. ambulanssjukvårdare?? Skulle vara spännande.. Skulle ge mig själslig tillfredställelse..taskiga tider när man har småbarn..

Teamchef/butikchef skulle vara skitjobbigt/utvecklande/kul då man får ena en grupp (försöka) försöka motivera, skapa förtroende, leda mot ett mål, gemensamt målarbete.. Ta initiativ, stödja utveckling..ge uppmuntran, se människor, lyfta och utvekla individer!! (det är ju så klart en vision som jag gärna skulle vilja sträva efter att uppfylla) Finns man på plats, kan man med enkla medel ge possitiv respons, se och ge känsla av utveckling så stödjer man sin grupp men leder även gruppen mot ett possitivt reslutat i företaget..
Krävande när man har små barn..

När jag var "ung" och gjorde ett obligatoriskt test på arbetsförmedlingen när vi hade studiebesök där med klassen så fick jag fram mitt "topp" jobb.. begravningsentreprenör!! ja man jag höll på å dööö.. men ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag ju att det inte hade varit helt fel..

MEN.. som synes så är jag alltså anställd på FK.. trivs men skulle vilja utvecklas..Söka nytt? Börja studera?
Hm.. tål att funderas på.. Några förslag som matchar min profil skulle sitta fint ;)

Ja så vad ville ni bli när ni var barn? Tonåring? Nästan vuxen?( som jag ;)

Min make frågar om jag börjat skriva på min kriminalare ;)
Så jag tar och stänger igen dig kära computer :)

kram alla!