Hur städar ni??

Kom och tänka på en sak när jag automatiskt gav ifrån mig en suck när dotterna sprang in med skorna nu på morgonen för att hon skulle hämta ngt som hon glömt.. Denna sand som nu tinat fram breder ut sig i smyg över allt i huset.. Så sent som i går kväll innan jag gick och lade mig så drog jag en avanserad sväng med "snabeldraken" och hittade ett och annat för honom otuggat ben..

Nu när jag suckade och svor tyst för mig själv samtidigt som jag inte kunde låta bli att berömma henne för att hon komihåg att hon måste ha med sig extra sockar och extra byxor i dessa plask och pöl tider.. Hon är ju trots allt inte mer än dryga 4 år.
I alla fall, med händerna på magen och med håret på enda så konstaterade jag att drakmästaren måste utföra en ny vallning av draken..
Samtidigt klev ett underbart minne fram ur dunklet i gammelhjärnan..
Det var en förmiddag för ett ex antal år.. säkert 15 år..då jag var hemma (skolkade mest troligtvist) hos min första kärlek. Vi låg nere på hans säng och såg på tv:n när vi hörde någon prata konsigt i hallen längts bort i hhuset..
Nyfiken och lite stressad över att bli upptäckta (som 9:or gör man ju liiiite som man vill men det innebär ju inte alltid att det uppskattas och tollireras av föräldrar) hemma vid lunchtid då man normalt sätt skulle vara på skolan..
Vi tassade upp och hör hur hans mamma pratar med barnröst, försöker muta någon att äta upp maten, typ så här.. och föreställ er nu henne med rösten som man har till en ett-två åring..
- ååå va dott, mmmmm jäääätte doooooott å mums så dott..
-åååh här va re meja, mmmm.. smaskens... ja bja, ät upp allt, vaaaaju så hungrig! Bjavo och mmm så dott du tyckte det där var..
VI stod som några förundrande fågelhålkar och bara glodde med sttoooooora tafat till ögon.. Kunde inte tro det var sant. Inom kort brister vi ut i ett asgarv som sent gav med sig..
Min dåvarande svärmor stod lika förundrad med händerna på damsugarskaftet och tittar förvånat på oss.. Det var damsugaren hon pratat med.. Och ja.. hon var nog inte medveten om att vi två var hemma..Katten satt på köksoffan och tittade..
Få gånger jag har blivit så totalt underhållen och chockad på samma gång. Ett underbart minne och det hittar fram till nutiden nån gång då och då och vid dessa tillfällen kommer jag på mig själv med att le på riktigt :)

Ja så nu ska här matas snabeldrake och förhoppningsvis så trivs den så bra hos oss (vilket den borde eftersom den matas varje dag med massor av delikatesser...).

trevlig trevlig tisdag mina vänner..