mat, matas, matats..

Vi har inhandlat mat.. Kocken tog som vanligt över matlagningen.. han har krav.. INte det att han inte tycker om andras mat men han vill bara ha det liiite på sitt sätt ;)
Men även om han tog på sig det så tycker jag faktiskt liiite synd om honom. Det finns aldrig en middagsbjudning som han slipper stå vi spisen.. Han ställer sig gärna där men jag tror att han skulle behöva få sätta sig själv och bara njuta av maten UTAN att ta för sig vid kökets hjärta..
Nu har Dottern och jag varit ute på mys hela dagen..
Så han har fått kompa själv hemma..

efter att blivit utskuffad från sängen så hittade jag en fri stad i dotterns säng..
Sov hyfsat och vaknade adrupt när maken drog sig till jobbet..
Bytte som jag sa däck på bilen, stressade in till stan.. missade att ta med mig alla vesentliga saker vilket innebar att det enda som uträttades var en underbart lång fika med bästa Psykolog Malin. VI satte till oss på 1891s fik och avnjöt ett fika som i tanken fick representera en lunch.. närsingsfysologiskt så kan man likna det med KATASTROF.. men med smaklökarnas sinnesstämning efter denna lunch så kan man säga att det var exklusivt.. underbart.. sött och smarrigt!! Dottern lämnade inte en smula och jag och Malin sjönk djupt in i ett samtal om relationer, känsloyttringar, vänner, beteenden och chefsegenskaper.. Alltid så givande och intressant..
Vänner som man älskar och värnar om som har det tungt skulle kunna lösa såå mycket genom att bara lära av en bra psykolog.. att kommunicera på ett mindre infekterat sätt.. att lägga ner mer energi på att ge varandra vardagslyx.. I vårat förhållande jobbar vi konstant på att försöka framställa kritik eller önskemål på ett sätt som inte kan få den andre att känna sig ifrågasatt, påhoppad eller känna sig utmanad till att sätta sig i försvarsställning.. Det är lättare sagt än gjort och det tar tid.. Men när man lyckats göra en sådan anstränging och man känner att det funkat så blir man så tillfreds.. Man behöver inte meddela eller kräva kredd för att man själv lyckats med det.. man kan nöja sig med att vara lycklig åt att man lyckats göra den andra mindre olycklig... Får jag det att låta kompliserat..? Eh.. känns som så ;)
Men det jag menar är att OM man hela tiden förväntar sig saker av den andra så ställer man samtidigt höga krav på förhållandet.. Håller inte den andra måttet kan det upplevas som att det förhållandes skyddlack krackilerar.. Har man däremot någorlunda krav på varandra så kan man tillsammans försöka få det att gå i mål.. Om L sätter sig och slappar i soffan efter en hård dag på jobbet så ifråga sätter jag inte det.. oftast ;).. utan jag försöker tänka om.. för självklart kan jag bli svin sur över att han tex lämnat bordet utan att ens börja en avdukning...
Men jag försöker tänka att om han lämnat allt då måste det ju finnas en anledning annan än att han är LAT.. jag förutsätter att han sätter sig i soffan för att han behöver ta igen sig.. Och att den dagen då jag gör detsamma så får jag möjlighet till det..
Att OM jag har ork så kan jag ju ändå göra detta extra jobb för att med kärlek få underlätta hans dag.. Hm.. detta fungerar ju bara om man har ett någorlunda jämnlikt förhållande ;) och att man kanske har kvar liiite kärlek ;) ( Ja visst ska han vara glad över att han har mig ;)

Men faktum är att JAG mår bättre utav den inställningen.. i alla fall just nu för tillfället..
Läs gärna denna blogg om två månader och förvånas inte om jag bytt taktik.. För i bland har det en förmåga att ryka om även lilla mig.. Jag har HUMÖR och kan nog vara rätt ombytlig ;) Men huvudsaken är väl att jag försöker och att jag vill..

Psykopat? Jag? Nä? .. Sektmedlem? Jag? nja.. klanen Unanders kanske.. Eller om man frågar Pappa P så kanske det skulle kunna bli.. Candyklanskans sekt .. Eller varför inte lakritsospapirattias..

Nu ska jag lägga på ett kol i köket för nu är det min tur att stöka ner.. smeta ut och rasera visionen av ett fläckfritt Kitchen ;)

Kram och ja.. GOTT NYTT (igen då ;)

Haha nästa år ska jag försöka att ordbajsa mindre och fylla sidan med lite vettigt!